- Du skall inte yttra dig om saker du inte begriper. Du sitter väl inte i riksdagen heller!

Frun till mannen:
- När jag gifte mig med dig tyckte jag att du var så modig.
- Ja, tänk det tyckte alla som jag kände också, svarade mannen.
- Redaktören, kan ni använda det här manuskriptet?
- Ja visst. Baksidan är ju blank
- Usch, ett sådant ruskväder!
- Ja, det har man fått för sina synder.
- Då tycker jag att du borde försöka bättra dig, för det drabbar ju oss alla.
- På ett år har min syster blivit av med 90 överflödigt fett.
- Vad använde hon för bantningsmetod?
- Hon kastade ut sin man.
- Min man kan tala i timtal om vilket ämne som helst.
- Ha! Det var ingenting. Min kan tala i timtal om ingenting...
- Du övar mycket på saxofonen din, Rudolf!
- Ja, man måste veta vad man vill här i livet.
- Och vad vill du?
- Ha lägenheten här intill.
Skådespelerskan:
- När jag gick från scenen satt hela publiken med gapande munnar.
- Prat! Inte kunde de gäspa allihop på en gång.
En ung bilmekaniker kom till himlen. Där träffade han Sankte Per:
- Varför har du låtit mig dö efter bara 35 år?
Sankte Per knappade på sin dator och svarade:
- Enligt de arbetstimmar du debiterat dina kunder är du 93 år.
I många svenska kyrkor serverar man kaffe efter
gudstjänsten. Detta för att folk ska hålla sig vakna,
när de kör hem.
- Nu tycker jag att det är på tiden att gästerna
bryter upp - gå in och läs något ur din nya diktsamling för dom.
- Hon måtte vara hemskt trevlig. Alla människor talar väl om henne.
- Nåja, man ska inte tro allt folk säger.
Den stora skådespelerskan till en ung aktris, som skröt över att hon aldrig hade rampfeber:
- Du ska få se, lilla vän, när du får lite talang...
- Du måste ha en livlig fantasi.
- Varför det?
- Jo du ser så nöjd ut, när du tittar dig i spegeln.
Vaktmästaren till den sent ankomne:
- Konferensen har redan börjat. Gå in så tyst som möjligt.
- Jaså, har dom redan somnat.
Julle, en flirtig expedit, log förbindligt mot kunden, den
söta fröken Julia, och frågade med vad han kunde
stå till tjänst.
- Jag hade tänkt sy mig en klänning, upplyste Julia, och
det här tyget tycker jag om. Vad kostar det?
- En kyss per meter, svarade den omöjlige Julle.
- Bra då tar jag fyra meter, sa Julia.
Julle mätte upp, klippte och gjorde ett fint paket med
sidenband, rosett och det hela.
- Tack så mycket, sa Julia och tog emot paketet. Då
kommer farmor in i morgon och betalar!
Posten rationaliserar som bekant. Nu väntar vi bara på
det slutliga steget i processen. Nämligen att det blir så
att vi själva hämtar breven hos avsändaren.
- Jag hade tänkt mig er helt annorlunda, sa Olsson till chefens fru.
- Jaså, gammal och ful?
- Nej då, visst inte. Tvärtom!
Bilen stannade plötsligt på den lilla skogsvägen. Orvar körde den gamla vanliga tricket:
- Bensinen är slut.
Flickan bredvid honom log och halade fram en konjaksflaska ur sin väska.
- Det var inte illa! utropade Orvar glatt. Vad är det för sort?
- Bensin!
Vädret var stekhett i den afrikanska öknen när den amerikanske turisten påpekade för taxichauffören:
- Här är ju varmare än i helvetet.
- Ni amerikaner har då varit överallt.
Brevbäraren frågade villaägaren med den stora schäfern:
- Kan jag gå nära hunden?
- Ja visst, hur skulle den annars kunna bita dig?
Robban spelade fiol för sin lillebror.
- Vad tycker du?
- Du borde spela i radio, sa lillebror.
- Jaså var det så bra?
- Nä. Men radion hade jag kunnat stänga av.
- Jag fick så många presenter på min födelsedag att jag inte kan bära dem på en gång.
- Vad fick du då?
- Två slipsar.
Läkaren:
- Jag vill inte precis påstå att alla advokater är
förbrytare, men ni måste medge att ert yrke inte direkt
gör människor till änglar.
Advokaten:
- Nej, i det är ni läkare betydligt skickligare.
- Tänk, nu har Olsson fått den eviga vilan.
- Vad säger du. När dog han.
- Vad då dog - han har fått jobb på kommunen.
Prästen ringde renhållningsverket:
- Det är pastor Jansson. Jag vill bara påpeka att det ligger en död gris på gatan här utanför.
Mannen som svarade försökte vara lite rolig.
- Jaha, men brukar inte ni i kyrkan ta hand om de döda då?
- Jo, svarade pastorn, men vi kontaktar alltid släkten först.
- Enligt min åsikt tål kvinnor smärtor bättre än män!
- Är ni läkare?
- Nej, skohandlare.
Röst i telefonen:
- Är detta ett, ett, ett, ett, ett, ett?
- Nej, det är det inte.
- Var har jag hamnat då?
- Detta är elva, elva, elva!
Predikanten:
- Den som anser sig som fullkomlig må resa sig upp.
En man mitt i kyrkan reste sig upp.- Vågar du påstå att just du skulle vara fullkomlig?
- Nej, men jag anmäler mig som ombud för min svärmor.
- Varför lyfter du alltid på hatten när jag berättare en rolig historia?
- Jag fick redan som liten lära mig att hälsa på gamla bekanta
- Usch, jag har visserligen gått ner tio kilo, men inte på de rätta.
-Oroa dig inte! Du har figur som ett timglas. Det är bara tiden som är ur led.
Syföreningen är på bussresa i Amerika. När sällskapet står vid Niagarafallen, säger reseledaren:
- Om damerna nu är tysta ett ögonblick så kan ni höra det öronbedövande dånet från fallen.
- Er man måste ha fullständig ro, säger läkaren. Här är sömnmedel.
- När skall jag ge honom det, undrade hustrun?
- Ni skall inte alls ge honom det. Ni skall äta det själv
Gubben Karlsson var känd som en vresig typ. Han satt
på tåget och såg allmänt sur ut men när
han reste sig upp för att stiga av tog en medpassagerare mod
till sig och sa försynt:
- Ursäkta men ert vänstra skosnöre har gått upp.
- Än sen då? Svarade Karlsson, det har brunnit i er ficka
ända sen ni stoppade ner er pipa men inte tusan lägger jag
mig i det.
- Jag röker inte, dricker inte och är aldrig ute sent
på kvällarna. Men ändå har jag en fruktansvärd huvudvärk.
- Kan det vara glorian som trycker?
- Hur gammal är egentligen fru Persson?
- Enligt hennes egna uppgifter torde hon vara något yngre än äldste sonen!
En butik hade skyltfönstret fyllt med säckpipor och
hagelgevär.
- Det verkar ju vara en konstig kombination, menade en besökare.
- Ja, sa innehavaren. Det gör det kanske. Men affärerna
går lysande. Så fort någon har varit inne och
köpt en säckpipa kommer det grannar till honom som spelar
på säckpipan och köper hagelgevär...
- Har Kurt berättat för dig att han varit förlovad med mig?
- Nej, inte direkt, men han sa att han gjort åtskilliga dumheter som han ångrar.
- Har du hört om olyckan som Svensson råkade ut för på sitt bröllop?
- Ja men jag har inte sett henne ännu.
- Ni skall inte yttra er om maten! Jag lagade biff långt innan ni var född!
- Ja, men varför serverar ni den inte förrän nu?
- Varför kallade du din svärfar för träskalle?
- Det gjorde jag inte. Vi var ute på en skogspromenad och då sa jag till honom:
- Sätt på dig hatten, svärfar, det kommer en hackspett där borta.
- Hon lägger in mycket känsla i sin sång.
- Men stackars henne, det måste vara förskräckligt att känna på det viset.
- Som du ser har jag lagt mig till med skägg. Tycker du att det klär mig?
- Ja, absolut, för nu ser man mindre av ditt ansikte.
Krister spelade popmusik för sin farfar och frågade:
- Har du hört nåt liknande förr, farfar?
- Ja när jag var liten hörde jag faktiskt nåt liknande när bryggarbilen krockade med grisbilen.
Skylt i begagnad TV-affär:
"Denna TV är så gott som oanvänd. Ägdes av en
gammal dam som hatade repriser och magasinsprogram.
- Vad du ser glad ut.
- Ja, jag har ärvt min gamla faster.
- Jösses, vad ska du med henne till?
Regeringens politik är som en gammal vindflöjel.
- Menar du att den alltid vänder sig efter vinden?
- Nej, jag menar att den för längesedan rostat fast!
Hanna tränar flitigt på sitt piano då det ringer på dörren.
- Goddag, jag är pianostämmaren, säger mannen utanför.
- Men jag har inte bestämt någon pianostämmning, säger Hanna förvånat.
- Nej men det har dina grannar gjort.
Familjen Hansson grälar. Herr Hansson bröstar sig och säger:
- Akta, så du inte lockar fram vilddjuret i mig.
- Äsch, det var länge sedan jag var rädd för råttor.
Grannen kommer på besök hos Johansson.
- Är du ensam? Var har du gumman?
- Hon har gått på auktion.
- Åh, tusingen - vad fick du för henne?
- Nu måste jag fråga dig en sak! Varför står du alltid ute på trappan när din fru sjunger?
- Jo, jag vill inte att grannarna skall tro att jag slår henne!
En trubadur sjöng för patienterna på ett sjukhus. Han avslutade med en hälsning:
- Hej då, hoppas att ni blir bättre!
- Tack det samma! hördes det i kör från patienterna.
- Det är rätt tacksamt att berätta en historia för Kalle.
- Varför det?
- Han skrattar alltid två gånger. Först när han hör den, sedan när han förstått den.
- Hur kommer det sig att du är vegetarian?
- Det beror på min stora kärlek till djuren.
- Men skäms du inte för att äta upp deras foder?
- När märkte du att din fru inte älskade dig längre?
- Det var häromdan när jag ramlade utför källartrappan och slog mig riktigt ordentligt.
- Vad gjorde hon då?
- Jo hon ropade: När du ändå är där nere kan du väl lägga in några vedträn i pannan.
Ett stadsbud i en liten stad beskylldes för att ha
börjat dricka. Den som spred ryktet var en medelålders,
ogift lärarinna, självutnämnd moralens
väktare.
- Jag har med egna ögon sett hans dragkärra stå en
hel eftermiddag utanför krogen, försäkrade hon.
Så småningom nådde ryktet fram till stadsbudet. Han
sa ingenting, men en kväll placerade han sin dragkärra
utanför lärarinnans port och lät den stå
där hela natten.
Det ringde i gustafssons telefon klockan två på natten:
- Det är Nilsson härintill. Er hud har skällt en hel timme nu. Jag vill sova!
Nästa natt klockan två ringde det på Nilssons telefon:
- Det är Gustafsson. Jag vill bara tala om, att vi har ingen hund.
Grannen på landet ringde och vrålade i luren:
- Nu har din hund ätit upp två kycklingar!
- Det var verkligen snällt av dig att du ringde om saken, sa den
andre grannen lent. Jag skall förbaske mig se till, att
hundrackaren inte får nån mer mat i dag.

Disponent Lindström är på affärsresa i Italien och skriver
hem till sin hustru:
"I dag har jag varit ute och vandrat bland ruinerna . Och hela tiden så tänkte jag på dig."
Beda och Agda har blivit ovänner och är riktigt
otrevliga mot varandra. I går hängde Beda ut genom
fönstret då Agda passerade och Agda kunde naturligtvis
inte hålla tyst.
Hon skrek:
- Om jag såg ut som du skulle jag sticka ut bakändan istället.
- Det gjorde jag igår, skrek Beda, men då ropade folk: Hej på dig, Agda!
Den kända författarinnan kom under en tågresa i
dispyt med en präst. Samtalet handlade om kvinnliga
präster.
- Men ni måste väl ändå medge att Gud skapade
mannen först, hävdade prästen.
- Det kan nog stämma. Jag gör på samma sätt
när jag skriver böcker. Först gör jag en kladd!
- Gå genast och lägg det här brevet på brevlådan!
- Men snälla du, i sånt här väder kör man inte ens ut en hund!
- Vem har sagt att du ska ta hunden med dig?
Det har inte stigit honom åt huvudet att det gått bra
för honom i livet - det mesta tycks ha satt sig kring midjan
- Teaterpjäsen du såg i går kväll, hade den ett lyckligt slut?
Det får man väl säga. När den äntligen tog slut blev publiken jättelycklig.
- Jag har hört på omvägar att du kallar mig
för "en uselkackerlacka". Nu utmanar jag dig på duell. Välj vapen!
- DDT.
- Ni skall spela en helt vanlig man som varit gift i tio år, sa regissören.
- Och jag som hoppats på en talroll, sa skådespelaren.
Olle frågar kompisen Pelle:
- Tycker du att jag skall låna ut pengar till Kalle?
- Absolut!
- Varför det?
- Då kommer han inte till mig och vill låna av mig.
- Att hon skulle vara stor i truten vet jag inte - men hennes läppstift räcker bara en vecka.
Efter fyrtio år kom svenskamerikanen hem till sin lilla by i över Norrland.
- Här har inte ändrats någonting, sedan jag for.
- Jo, just idag har vi målat bänken, du sitter på.
Det var dans och Lars hade bjudit upp flickan han var förtjust i.
- Den som ändå kunde finna vägen till ditt hjärta, sa han med trånande suck.
- Den går i alla fall inte över mina fötter, svarade hon kort.
Vera hade alltid varit stolt över sin djupa och klangfulla
röst. En dag satt hon barnvakt åt sin unge brorson. Vid
läggdags började han gråta hejdläst och hon
beslöt att sjunga en vaggvisa för honom.
Efter några takter knackade det i väggen och grannfrun hojtade.
- Snälla damen låt honom gråta!
- Märkte du hur min röst fyllde hela plenisalen i eftermiddags! sa den långrandige
riksdagsmannen till sin kollega.
- Ja verkligen, svarade den andre. Och märkte du hur många som gick ut för
att den skulle få ännu bättre plats.
Det bar sig int bättre än att den unge, ovane frisören råkade skära en kund under rakninge.
Han ville gärna reparera sitt misstag och frågade:
- Vill ni att jag ska svepa in huvudet i en våt handduk?
- Nej tack, jag tar det med hem under armen.
På frisersalongen:
- Jag känner inte igen min herres ansikte. Har ni varit här förrut?
- Ja. Men nu har såren i ansiktet läkt.
Politikern stod på torget i sin kritstrecksrandiga kostym
och talade i över en timme. Efteråt blev det
frågestund och Ove hoppade upp och greppade mikrofonen och
sa:
- En sak är i alla fall klar. Både du och kostymen är förbannat långrandiga.
Racerföraren tillfrågades om han inte var rädd, när han körde tävling.
- Nej, där kör alla idioter åt samma håll, det
är inte som i vardagstrafiken, där man rikerar att möta dom.
Bönderna Nilsson och Jönsson bråkade ständigt och nu var en ny rättegång utlyst.
- Tänk om jag skulle skicka en halv gris till dommaren! sa Nilsson.
- Nej, nej! utbrast hans advokat. Då förlorar du
målet för det här är en mycket korrekt och
omutlig dommare.
Så småningom fick Nilsson veta att han vunnit måletoch då sa han till advokaten:
- De var tur att jag skickade den där grisen i alla fall!
- Men det gjorde ni väl i alla fall inte!
- Jo men i Jönssons namn.
- Jag och min svärmor har det gemensamt att vi önska att hennes dotter gift sig med någon annan.
- Stig, har du träffat min söta, rara hustu?
- Nej, har du två fruar?
- Vad sa magistern om uppsatsen jag skrev åt dig?
- Han sa att det var ganska noralt skrivet av en tioåring.
- Min fru säger ofta att jag är en idiot. Säger aldrig din fru det?
Nej, hur skulle hon kunna göra det? Hon känner ju inte dig.
När en man stiger ur bilen, går runt och öppnar
den andra dörren och hjälper sin fru ut, då kan man
vara säker på att antingen är bilen eller frun ny.
En lärarinna talar med eleverna om verb:
- Om jag säger att "jag är vacker" vilken tidsform kan det vara?
- Jag tippar på 50 talet, svarar en av eleverna.
Polismannen:
- Det är inte bra att parkera här utanför riksdagshuset. Riksdagsmännen kommer förbi här.
- Konstapeln behöver inte oroa sig. Bilen är helförsäkrad.
Fete direktören har litet svårt att lotsa hustrun
Selma tillbaka till rätt bänkrad efter pausen på
teatern. Han prövar sig fram till en rad och viskar till herrn
längst ut:
- Trampade jag er på tårna när jag gick ut?
- Ja det gjorde ni, svarade mannen och väntade sig en
ursäkt.
Men direktören sa bara:
- Selma, här är det!
- Tänk, förr var du lycklig bara du fick se mig
några minuter om dagen.
- Ja men, det är jag ju nu också.
- Grannen:
- Fru Persson, hur kommer det sig att du gick tillbaka till er man?
- Jag stod inte ut med att han hade det så bra.
En patient på mentasjukhuset till den nye doktorn:
- Jag tycker bätter om er än den nye doktorn.
- Det var glädjande att höra, varför det?
- Ni är mer som vi andra.
- Vesterblom och Jansson råkade i gräl. Det ena ordet gav det andra. Slutligen sa Vesterblom:
- Du är en sån jäkla knöl, så det borde vara nöjesskatt på din begravning!
Anna och Nisse är nygifta. Vid ett tillfälle säger Nisse:
- Du har lyckats tämja tigern och lejonet inom mig.
- Bra, då skall jag ta itu med åsnan också.
Anita till väninnan:
- Min Håkan talar om för alla att han skall gifta sig med världens vackraste kvinna.
- Skandalöst! Ni som har haft sällskap så länge.
- Jag förstår mig inte på dig, Odd. Så
fort vi skall diskuterar en sak så skall du alltid blanda in dina åsikter...
Fru Magnusson var skvallertant, fruktad i halva staden. under en
tid låg hon på sjukhus med svårbemästrade
symtom på förgiftning.
Grannen Petterssons kommentar:
Förgiftad! Har hon bitit sig i tungan?
- Vad blev det av Olle egentligen?
- Han blev riksdagsman.
- Vilket slöseri! Han som var så duktig i skolan.
- Pappa kom du med storken?
- Ja, det gjorde jag väl.
- Mamma också?
- Nja, hon kom väl snarare med en papegoja.
- Är det inte ni som har en så vcker syster?
- Nej, det är min syster som har det.
- Kan jag få tala med kocken?
- Varför det?
- Jo, jag har en limfabrik och vill gärna ha receptet på såsen.